Nya behandlingsalternativ
Även om implantat med SLActive®-yta är lämpliga för alla indikationer, innebär den höga behandlingssäkerheten att de är speciellt lämpliga för avancerade och komplexa behandlingsprotokoll.
Bättre förutsägbarhet och minskade risker
Djurförsök visar att SLActive® har 60% högre ben-implantatkontakt (BIC) två veckor efter installationen jämfört med SLA®. Detta betydligt högre BIC-värde leder till att man får bättre förutsägbarhet i behandlingen och minskar risken för eventuella tidiga implantatmisslyckanden. Dessutom är SLActive® bättre än de konkurrerande produkter som finns på marknaden.:
Signifikant högre skjuvhållfasthetvärden för SLActive® än för TiUnite® efter 3 och 6 veckor1
Fig. 1: Skjuvhållfasthet (N/mm2) visad som skjuvkraft normaliserad av ytan efter 10 dagar, 3 veckor och 6 veckor efter implantatinstallation.
* p < 0.001 efter 3 veckor, p < 0.001 efter 6 veckor
TiUnite® är ett registrerat varumärke som tillhör Nobel Biocare AB, Bohusgatan 15, Sverige.
Signifikant högre medelhöjd för nytt ben och ben-till-implantatkontakt för SLActive®-implantat efter 2 och 8 veckor jämfört med NanoTite®
SLActive®-implantat kan ha större möjligheter att stödja osseointegration i defekter av typen sårruptur än Nano Tite®-implantat, vilket visas i en preklinisk studie av Schwarz och medarbetare.8
*"Lättare att förutsäga behandlingen vid riskfyllda protokoll" - Baserat på följande studier: preklinisk:
Ganeles J et. al. Immediate and early loading of Straumann implants with a chemically modified surface (SLActive®) in the posterior mandible and maxilla: 1-year results from a prospective multicenter study. Clin. Oral Impl. Res 2008;19:1119-1128
7 Gottlow et al. Influences of implant design and surface properties on osseointegration and implant stability. A biomechanical and histological study in the rabbit. The Toronto Osseointegration Conference Revisited., Toronto, ON, Canada. May 8-10, 2008
8 Schwarz et al. Influence of titanium implant surface characteristics on bone regeneration in dehiscence-type defects: an experimental study in dogs. J. Clin. Periodontol. 2010;37(5):466-473
